Kampala

Denna stad visar upp många olika sidor.. Här är det både smutsigt & rent, fattigt & rikt, torrt & prunkande grönska, kaos & ordning, galet & vackert , riskfyllt & fridfullt, Allvarliga miner & vänliga leenden, vädjande tiggare och givmilda medmänniskor, stress & lugn, farligt & tryggt....

Men ingen motsatts till trafiksituationen, för den är bara ett enda stort kaos, inga trafikregler följs, inga trafikljus, tusentals motorcyklar som kör sicksack mellan alla bilar, backspeglar som ryker och stora repor som uppstår av alla som kör in i varandra, korsningar som alla kör in i samtidigt, överlastade lastbilar och motorcyklar, försäljare som cirkulerar mellan alla bilar, djur & barn som korsar livsfarliga vägar, ingen hastighetsbegränsning, marknader med varor som väller över vägkanterna, bilar som tutar överallt, utryckningsfordon som har galna signaler som skär i öronen, inga övergångsställen, söndriga eller inga trottoarer, stora meterdjupa hål mitt i gång eller körbanan osv. Helt enkelt galet och livsfarligt!

 Sjukhusen är fulla av skadade människor från bil och motorcykel olyckor..

En dag låg en bil framför oss och körde i mycket hög hastighet med 7 st killar som höll fast i bilen och åkte rollerblades!! Som sagt, inga regler följs...  

Ändå älskar jag denna stad och att leva här. Men ALLT är annorlunda. Att gå omkring i en stad där alla vänder sig om och stirrar på en för att man är en "musungo" (viting) Var och varannan människa frågar -Hej, hur mår du? med stora leenden eller ropar -Madam, vill du har skjuts? från alla" bodabodas" (motorcyklar) och det är många! På en promenad på 10 min hinner upp till 20 st bodaboda fråga om man vill ha taxi. De är inte van vid att vita VILL gå...haha. Man får också vara beredd på "musungo priser" som innebär 3-5 gånger högre då vi vita anses som vandrande bankomater! Men jag börjar lära mig de lokala priserna nu.  

En stad som visar många upp många olika sidor, men det som gör störst avtryck på en är hemlösa tiggare längst med vägarna, skadade och sårade människor, apatiska barn som sitter i sina mammors knän... det gör ont i hjärtat och jag slits av frustrationen att man inte kan hjälpa alla..

Men här finns också massa glädje trots svåra livssituationer, människor som gläds över det lilla och en kämpaglöd hos vissa som är imponerande. 

En möbelaffär... 

Så fort man saktar ner farten, springer försäljare fram och försöker sälja allt från bananer, drickor, toapapper till slipsar och skor..

En dag var det ett kraftigt regnoväder som drog förbi... det lämnade på sina ställen hus som hade vattennivån över fönster och dörrar som gjorde förödande skador för många människor...

Afrikas näst största moské...

Högt upp på en av de högsta kullarna ligger denna enormt stora moské och som har ett bönetorn som man kan få gå upp i. Självklart ville jag se utsikten över hela staden! 

Inte visa benen....

....och inte visa armarna eller håret..... visst är vi snygga! Haha...

300 trappsteg...puh... i 30 graders värme! Men det var det värt när man fick denna utsikt!

"Mitt kök"... haha...här gör de världens godaste "pannkakor"! Bara runt hörnet från barnhemmet ligger detta ställe i en smutsig liten gränd. Stället ser inte mycket ut för världen, men jösses så goda dessa är! De är beroendeframkallande och man kan äta hur många som helst... de steker dem i olivolja så de är fantastiska bara som de är, men man kan även välja med stekt ägg och rödlök på som de sedan rullar ihop, Mums!  Helt klart bästa i stan :) 

Cool "palm" som växer utanför vårat hus...

Livemusik med goa vänner!